Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ströms Falstaff — figuren var något för stillsam,
för dämpad, för liten i de kroppsliga och andliga
dimensionerna. Det vidunderliga öfver honom
saknades, men till gengäld kom han oss närmare
och blef mera trovärdig. Den hvithårige syndarens
älskvärdhet och trifsamhet i synden fick en
förträfflig relief, och humöret flödade jämnt och rikt,
om det också aldrig steg öfver sina bräddar.
Rollen var något omlagd efter skådespelarens
temperament; sådan den gafs, präglades den af en äkta
komik, ett fint och kärleksfullt studium, många
ypperliga detaljer, och skall helt visst som helhet
komma att räknas bland skådespelarens förnämsta
prestationer — liksom den väl hittills är hans
största uppgift.
Herr de Wahl markerade starkt prins Henriks
ungdom, såsom källan till hans förvillelser och
hans upprättelse, hans mod och hans öfvermod,
och med ungdomen den naturliga ädelheten. Det
verkade sant och vackert, men gestalten förlorade
dock så något af individuellt intresse, blef mindre
oåtkomlig, mindre gåtfull i sina dolda djup än den
bör vara. Och mot denna lynnets omedelbarhet
kontrasterade den alltför medvetna, alltför sökta
plastiken, med de sviktande benrörelserna och de
studerade poserna. I de burleska värdshusscenerna
äro dessa icke alls på sin plats; prinsen behöfver
icke sådana yttre medel för att markera afståndet
från stallbröderna. Han ger sig hän åt dem, lånar
deras väsen och är dem dock oändligt fjärran.
Herr Klintberg slutligen gaf i den andra akten
en ganska imponerande tolkning af det otämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
