Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vestan om måne», som en skock flyttfåglar,
och byggde bo i välkända buskar och träd.
Fantasien blef en smula degraderad, förde icke
längre envåldsspiran, utan blef i stället en
på-passlig tjänsteande, som kunde göra sig osynlig,
när han icke behöfdes, men som alltid var till
hands för att lösa svårigheterna och bringa ljus
i dunklet, tack vare sina stora, klarsynta ögon,
som sågo det som var fördoldt för andra och
som innerst var sanningen.
Så gick den lille sina första steg in i lifvet,
först stapplande och osäker, sedan på allt säkrare
fötter, med allt större själfförtroende, som djärft
vågade sig ut på längre utflykter, kors och tvärs,
genom snår och öfver stängsel, efter hvarje
blomma som lockade, medan färden dock ständigt
gick framåt i lycklig sorglöshet; och Lillie följde
honom, halft öfvervakande, halft dragen med,
ref stundom sönder sig, där han hade lättare att
komma fram, men gjorde också många fynd,
som hon aldrig anat, lärde med honom,
uppfostrade sig själf, medan hon lekte med honom.
Allt detta stod mannen så godt som
fullständigt utom. Hon var förfärligt afundsjuk om
barnet, så att det till och med plågade henne
att se honom smeka det. Han märkte det, och
så uppstod det en strid mellan dem, i hvilken han
dock snart gaf vika, så viljestark och beslutsam
han annars var. Kanske förstod han, att han
med sina många intressen och sin starkt upptagna
tid i längden skulle blifva den underlägsne, kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
