Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände han sig också hafva en skuld gent emot
hustrun, för hvilken han nu fick böta, säkert är,
att han frivilligt afstod från barnet — tills vidare.
Men han led af detta, stundom, då Lillie icke
såg det, tog han upp den lille i sina armar och
kysste honom häftigt, så att han ofta skrämde
honom.
Henrik växte upp och blef ett brådmoget,
känsligt barn. Han var liten och spensligt bygd,
men därför hvarken ömtålig eller sjuklig. Hans
lekar voro i allmänhet mycket stillsamma och
togo hans fantasi starkt i anspråk, som fallet ofta
är med ensamma barn. Dock kunde han, om
han någon gång fick en lekkamrat, som då
vanligen var mycket barnsligare än han, lätt ställa
sig på dess ståndpunkt och deltaga i hvilka
upptåg som helst. Men så snart leken var slut,
kom han helt allvarlig och satte sig bredvid
modern, och då han suttit en stund, suckade han
lätt, en suck, som uttryckte både trötthet och
belåtenhet och ett visst barnsligt vemod. Om
hon då böjde sig ned och kysste honom, log
han ett gammalt leende, liksom för att säga henne,
att han icke var så barnslig som det såg ut,
utan nog kunde förstå äfven henne. Stundom,
då hon lekte med honom, såg han plötsligt
forskande på henne, liksom för att se, om hon icke
låtsades vara så uppsluppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
