Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han endast var en åtta, nio år gammal,
hade han redan förlorat hågen för de barnsliga
lekarna — icke med andra barn, då det någon
gång erbjöd sig, men med henne. Han inbillade
sig, att då hon icke var tillsamman med honom,
upptogs hon af andra tankar, ock detta kränkte
honom, han kände ett svartsjukt begär att blifva
delaktig af hennes förtroende just i dessa tankar.
Ett uttryck härför var, att han trodde sig tycka
mer om henne, då hon var ledsen än då hon var
glad. Så var det han, som förde deras förhållande
bort från leken och in i allvaret, medan hon
nästan motvilligt följde honom, anande, att hon
nu närmade sig slutet på sin ostörda lycka.
Det kom denna tid något barnsligt
beskyddande i hans smeksamma sätt emot henne.
Under deras dagliga promenader höll han henne
under armen eller omkring lifvet, aldrig i handen,
och då gingo de med jämna steg och samtalade
som tvenne jämnåriga. Den som lyssnat till
dem utan att se dem, skulle varit tveksam, om
det var två barn eller tvenne fullvuxna, som
talade med hvarandra.
Dessa promenader voro deras bästa stunder
på dagen, då allt gaf dem nya ämnen att tänka
på och fantisera om. Samtalet behöfde aldrig
afstanna, det hoppade som en fågel från gren
till gren och fann öfverallt platsen lämplig att
taga om melodien igen, med små variationer.
Med oändlig varsamhet hade hon vänjt honom
att uttala alla de tankar, som flögo genom hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
