Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke kunnat bibehålla sin kallblodighet,
mumlade han:
»Du är...»
Kristian Bode skrattade försmädligt.
»Nå, hvad är jag, säg ut, det skulle vara
roligt att veta?»
Henrik vände honom ryggen och gick ifrån
honom.–-
Senare på kvällen sjöngo doktorn och Kristian
Bode gluntar. Doktorn hade under sin studietid
varit känd som en mycket framstående
glunt-sångare. Han hade en stark, fyllig bas och
förstod att inlägga det rätta humöret i dessa sånger,
som troget afspeglade hans egen ungdomstid.
Han blef allt mera upplifvad under sången,
förlorade så småningom alldeles den myndiga, något
affärsmässiga prägel, som annars tydligt sken
igenom godmodigheten, och det var åter
studenten som stod där med tummen i armhålet,
betraktande världen genom ett punschglas.
Kristian Bode sjöng andra stämman med en
vek, beslöjad baryton och ackompagnerade på
piano.
Henrik Wilde hade satt sig i närheten af
Agnes, något bakom henne, så att han såg hennes
ansikte i half profil. Han kunde därför, utan att
hon märkte det, ostördt betrakta henne. Först
gledo hans blickar endast tillfälligtvis förbi henne,
men så småningom fängslades de och gjorde sig
förtrogna med drag för drag, pannans låga, men
kraftiga hvälfning med sitt rena, som af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
