Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästares säkra hand uppdragna hårfäste, kindens
mjuka, ungdomliga linie, som blef nästan något
för fyllig under hakan, men åter smidig utefter
den böjda halsen, det rodnande örat, håret som
krusade sig bakom det. Så vände hon ansiktet
något, så att munnen blef synlig, och han
upptäckte då hvad det var som gaf den dess
egendomliga behag. Det var att den korta, nästan
raka linie läpparna bildade med hvarandra
slutade i mungiporna i ett fint veck, som gled bort
som i en skuggning. Detta förlänade ansiktets
annars rätt bestämda karakter ett vekt, mycket
känsligt uttryck.
Nu tystnade sången, och hon vände ansiktet
helt emot honom, liksom väntande, att han skulle
tilltala henne. I detsamma funnos de detaljer,
som han nyss haft öga för, icke längre till för
honom; han såg blott ett ansikte, som nästan
lyste af uppriktighet och ett ungdomligt, till och
med barnsligt intresse.
Hvad är ni egentligen för en människa?
frågade hennes blick, och Henrik erfor ett för
honom ovanligt begär att förtro sig.
»Tycker ni om gluntarna?» frågade han.
»Ja,» svarade hon, »min far var så förtjust
i dem.»
»Jaså, ja, han tillhörde ju också den
generationen. »
»Behöfver man då tillhöra någon viss gene*
ration för att tycka om dem?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
