Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver den, ett leende, mystiskt och lockande som
en beslöjad kvinnas.
Då de hade gått en stund, kände Henrik,
hur Kristian Bode stack sin arm under hans,
men hastigt drog den tillbaka igen. Han såg
förvånad på honom, men han gick med nedlutadt
hufvud och såg icke upp. Det vackra ansiktet
bar en prägel af trötthet, af obotlig leda, som
ovillkorligt ingaf Henrik medlidande.
»Jag skall säga dig hvad jag är,» sade
Kristian Bode så helt tvärt med en torr stämma,
som gaf intryck af ett ovanligt allvar. »Jag är
en karikatyr af en bra människa.»
»Ja, tänk litet på saken,» fortsatte han efter
en stund, då Henrik icke svarade någonting,
*tänk på den utan att taga din motvilja mot
mig med i beräkningen, om du kan det, och
du skall inse, att jag har rätt. Jag menar att
jag har många goda egenskaper, många ganska
sällsynta egenskaper, — jag kan säga det utan
skryt, för det gör mig dess värre ingen glädje, —
men hvad är det som fattas mig och som gör att
finkänsliga människor finna mig obehaglig och
de grotkorniga skratta åt mig? Jag har gått
och grubblat på det någon gång, för det käns
allt underligt ibland,» skrattade han till och
fortsatte så med sin allvarliga röst. »Men jag tror
att jag så småningom kommit under fund med
det. Det är just detsamma, som fattas i
karikatyren och hvars frånvaro gör den till en karikatyr,
harmoni kunna vi ju kalla det, det som samman*
Ett eldprof. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
