Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vet är att jag icke vet någonting alls. Ja, det
där har en annan sagt förut, det vet jag också,
och jag utger det icke heller för mitt eget.
Summan af saken är den, att jag till min olycka
en gång kommit att se ned i det stora mörkret,
och sen dess lider jag af svindel. Men det blir
torrt det här i längden! Assez causé, låt oss
nu gå hem och lägga oss!»
De vände om och gingo hemåt under en
tystnad, som gömde på en känsla af fiendskap,
båda upptagna af samma tanke, som ingendera
ville ge ord åt, men utan förmåga att kunna
tala om något annat.
Äfven rundt omkring dem hade tystnaden
nu fått makt och bredde ut sig öfver nejden i
fridfull ro, lika oberörd af denna bekännelse som
hafvet, när det sluter sig öfver ett nödrop.
De hade redan kommit in i allén, som förde
förbi badinrättningen och fram till doktorns villa,
då Kristian Eode åter bröt tystnaden.
»Nåja,» sade han, liksom afslutande en tyst
tankegång, »jag kan då också lika gärna berätta
dig det, det kan icke göra saken sämre för mig.»
»Hvad skall du berätta för mig?» frågade
Henrik Wilde med rynkad panna och ett
obehagligt medvetande om att hans röst icke var så
likgiltig, som han önskade.
»Det som du så gärna vill veta, — hvad det
är som passerat mellan mig och fröken Linder.»
»Behåll dina hemligheter för dig själf,»
svarade Henrik Wilde kort, »mig intressera de inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
