Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, men ...»
»Ni menar, att reflektionen gör kallsinnig,
att tanken dödar känslan. Det tror jag icke
be-höfver vara sant, om det äfven ofta synes vara
det. Och vet ni hvad, fröken, den känsla som
icke tål vid tankens ljus utan dör däri, den
förtjänar icke bättre. Det händer stundom äfven
motsatsen, att känslan dödar tanken.»
»Tycker ni att det också är rätt?»
»Lika rätt som det andra. Den starkare
parten har ju alltid rätt.»
Hon såg på honom, tveksam om hvad som
låg i hans ton.
»Anser ni dä verkligen att den starkare
alltid har rätt?»
»Det här blir ju en riktig trosbekännelse,5
svarade han och log mot henne, men då han
märkte en något missnöjd skiftning i hennes
blick, blef han hastigt åter allvarsam.
»Nej, fröken, det gör jag inte, åtminstone
icke i den mening man i allmänhet tar det. I
mina ord låg tvärt om en kritik, icke ett gillande.
Hvad jag menar är det, att ett af de största, de
djupast gripande missförhållandena i lifvet är den
strid mellan känsla och tanke, eller man kan också
säga mellan medvetenhet och omedvetenhet, som
söndersliter människan från det hon födes tills
hon dör. Målet, det stora målet, som ännu skymtar
så långt i fjärran, är försoningen af denna strid,
föreningen, sammansmältandet af dessa båda
makter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
