Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stå de då verkligen som fiender nu? Jag
vet icke om jag riktigt förstår hvad ni menar?»
»Tänk efter och ni skall se om jag icke har
rätt. Det uppenbarar sig så väl i det stora som
i det lilla, i folkens lif som i individens. Hvad
är den mänskliga utvecklingens epoker annat än
en ständig växelverkan mellan dessa båda
stridande makter, och den enas eller den andras
öfvervikt ger epoken sin karakter. Gång på
gång har människotanken, berusad afsinegen makt,
af sina nya eröfringar, slitit sina rötter i den
jordmån som alstrat henne, troende sig själf nog,
för att beröfvad den lefvande kraft, som allena
kan gifva växt, förnöta sig själf i en kritik, som
gömmer på hämndens bitterhet; tills ett tröttadt,
sönderslitet släkte smugit sig tillbaka till sin
försmådda moder naturen och lyssnat till hennes
grundsanningar som till nya uppenbarelser.
Ständigt har den ena fått rätta den andras misstag,
läka den andras sår. Och på samma sätt i det
individuella lifvet. Ni har nog erfarit det själf,
fastän ni ännu är så ung.»
Han sökte hennes blick.
Hon sköt ut läpparna, skakade på hufvudet
och svarade med en liten suck, som var så
oförenlig med klangen i hennes röst och hennes
strålande ansikte, att den icke en gång föreföll
tillgjord, endast en smula komisk.
»Åh, jag är icke så ung, jag är hela tjugutre
år, snart tjugufyra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
