Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans känslolif hade i allmänhet en starkt
panteistisk karakter. Tanken på det oändliga,
på det stora alltet, hvaraf han var en liten
försvinnande del, hade så genomträngt hela hans
väsende, att den alltid gaf sin vida horisont åt
hans personliga erfarenheter, på samma sätt som
en människa, som bor vid hafvet, ser dagens
småting emot denna eviga, skiftande bakgrund
och därför ser dem på ett särskildt sätt. Hans
sorger, hans missräkningar flöto så småningom
ut i medvetandet om detta sig evigt förnyande
lif, förlorade där sin närgående bitterhet och
skärpa, — hans glädje bredde sig, fick luft under
vingarna till starka vingslag, men som dess skugga
öfver sinnet låg förgängelsens tanke. Detta hade
tidigt förlänat honom något egendomligt
lidelsefritt, hade gjort hans syn på tingen större och
vidare, men äfven mindre vaken, mindre
uppmärksam för det som låg honom nära.
Därför var den känsla som han nu erfor
någonting alldeles nytt för honom. Förr hade
han frigjort sig från stundens intryck för att
höja sig till denna oändlighet, som dock trots
hans tankes eröfrarkraft låg honom Q ärran och
gåtfull, — nu var det som om den steg ned till
honom, lät sig famnas i nuet. Den var icke
längre blott en tankebild, som måste frigöras
från alla yttre former för att kunna fylla sinnet
med sin fläkt af storhet, den mötte honom i
form och förnimmelse hvart han såg, — eller bar
han den lefvande inom sig och såg allt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
