Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ringaktar! Nej visst inte, jag ställer den
tvärt om så högt, att jag tycker vi nu nästan
missbruka ordet kärlek, som kanske är det
skönaste, innehållsrikaste af alla. — Och jag tror,
att man kanske måste älska en människa för
att kunna förstå de andra.»
Han hade sänkt rösten och böjde sig något
ned emot henne. Hon såg upp men vek undan
för den ovana glöden i hans ögon, skiftade färg
och flyttade sig skyggt åt sidan.
»Men tror ni då att det där någonsin kan bli
mer än drömmar?» frågade hon hastigt och
nervöst.
Han rätade upp sig, såg på henne med en
blick, som plötsligt hade blifvit kallt iakttagande,
och svarade torrt:
»Ni menar som den danske författaren,
Jacobsen, tror jag, att icke ens de skönaste
drömmar kunna lägga en tum till människoandens
växt. Tag tror tvärt om att den människoande
som icke kan drömma, den har stannat i växten.
Mänsklighetens skönaste drömmar, — den skall
vara bra rik som har råd att förakta dem, de
utgöra, stort sedt, lifvets verkliga innehåll.»
Tonen blef mot slutet hård och skärande.
Hon såg bedjande på honom, med en liten
skälfning i mungiporna.
»Inte föraktar jag dem, det är orättvist
att ...»
Ett eldprof \
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
