Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han veknade hastigt, och lydande en
ögonblicklig ingifvelse gick han fram till henne och
strök henne lätt öfver håret.
»Nå, det var inte så illa menadt!» sade han
smekande.
Hon lyfte icke upp hufvudet, men han såg
hur rodnaden färgade hennes hals och nacke,
och hans hand, som glömde sig kvar på hennes
hjässa, kom i darrning. Plötsligt råkade då hela
hans inre i uppror, på en kort sekund utkämpades
en våldsam strid inom honom, en strid mellan
begäret, väckt af den lätta vidröringen, att sluta
henne i sina armar, trycka henne tätt, tätt intill
sig och emellan ett dunkelt något, som liksom
tycktes utströmma från henne och som ställde
sig i vägen för hans begär och till slut nedslog
det. Det varade blott ett ögonblick, så tog han
bort handen från hennes hjässa, gick bort till
bersåns öppning och sade, i det han med en
egendomlig, aldrig förr erfaren känsla, något
som en förebådande beklämning, såg ut i det
glindrande solskenet.
»Hvad säger ni, om vi skulle gå och se
hvad morbror har för sig.»
»Ja,» svarade hon med ett djupt, tyst
andedrag, reste sig upp och följde honom.
Då de hade gått några steg, sade han med
nu tullständigt lugn och behärskad stämma, halft
skäm tande:
»Det är en sak, som ni inte får tro, fröken,
och det är att jag nu går och ’öfvar’ mig på er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
