Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo alla in i tamburen. Här brast Elsa
i skratt, i det hon pekade på Agnes; dennas fläta
hade upplöst sig och fallit ned på ryggen under
språnget, barr och kvistar hade satt sig fast i
håret; skrattande äfven hon började hon fästa
upp det igen.
»Hvar har ni varit, har ni klättrat i trän?»
frågade Bode.
De sågo på hvarandra, och nu fick skrattet
förnyad fart, äfven Henrik instämde och Bode,
som blef behagligt öfverraskad af att han sagt
något så roligt, smittades till slut han också.
Då de lugnat sig något, gingo de in i salen
och ställde sig vid fönstren för att betrakta ovädret.
Det rådde nu nästan fullständig skymning.
Regnet strömmade ned så tätt att det skymde
synkretsen. Träd och buskar skälfde och hukade
sig som under en storm, det dånade på taket
och smälde på rutorna, forsade ur rännorna och
bildade sig bäckar på gångarna. Då och då
skar en blixt igenom, och åskdundret rullade nästan
oatbrutet rundt horisonten.
Bode började muttra för sig själf och se
betänksam ut, han tyckte visst att det kom för
mycket af det goda.
»Fortsätter det här, så rinner hela trädgården
bort till slut!» utbrast han och såg hotande upp
mot himlen.
Elsa fnittrade till och höll på att narra de
andra med sig, men gubben såg så strängt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
