Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, solen hade gått ned, — för sista gången
för mig.»
»Hvad menar du, morbror?»
Den gamle lyfte sina skumma ögon emot
honom.
»Jag ser inte solen längre, den lyser inte
för mig som för de andra, jag hör de säga, se
så solen lyser, så vackert det är, men jag ser
det inte, för mig är allting skumt, utan färger,
som skuggor. Då jag tänker på, så den strålade
förr, och hur det är nu, är det som jag gick i
en ständig natt. Jag vet nog att den icke har
slocknat, att den lyser fortfarande, kanske lika
vackert som då, men då är det någonting som
har slocknat här, inom mig. Åhja, det är på
tiden 1»
»Ser du det där trädet,» sade han, stannade
och pekade på en hög ek, »ja, du ser det, du,
för dig är det något vackert, något lefvande, dig
gör det godt att se på, därför att du är ung
och har lifvet och lyckan framför dig, för mig
är det bara som ett urklipp ur gråpapper, och
jag måste sluta ögonen oeh tänka, tänka efter
hur ett träd såg ut förr i tiden.» Han började
åter gå. »Därför känner jag ibland en längtan
efter att taga Agnes eller lilla Elsa i hand och
låta dem leda mig, och gå med slutna ögon och
få syner af deras ord. Då tror jag att jag skulle
kunna se igen, med en sådan där liten varm
hand i min. Men jag vill inte, det skulle kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
