Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrämma dem om jag bad dem därom, och de
hafva bättre att göra än att leda en gammal
gubbe, som själf kan trefva sig fram.»
Henrik sade ingenting mera, sökte icke
längre trösta honom. Han hörde på den gamle,
hörde icke blott ord som i början utan äfven
mening under orden. Och han lyckades en stund
glömma bort sin egen dofva, ännu icke utbrutna
smärta inför detta sorgsna afsked från lifvet.
»Hvad som grämer mig,» fortsatte Bode,
sedan tystnaden varat länge och de kommit
nära Sätraskog igen, »är icke att jag skall dö,
men att jag skall dö på detta sätt, utan att lämna
något efter mig, gå bort utan att lämna något
spår. Då jag tänker tillbaka på mitt lif nu, förefaller
jag mig som en dåre, som går omkring på
vägarna och plockar upp skräp i den tro att
det är skatter, men han märker inte att han har
hål i fickorna, så att allt hvad han samlat rinner
ut igen. Ja, jag har samlat, hela mitt lif har
jag bara samlat; då jag var ung samlade jag
kvinnogunst, små struntminnen af något som
jag kallade lycka, en blick här, ett leende där,
ett ord, en kyss, ett famntag, det var ett helt
museum, men sammanrafsadt från alla håll, utan
urskilning, utan mening, intet var helt och intet
var heller äkta och nu är det skingradt för alla
världens vindar. Så tröttnade jag på det, och
jag började samla konstsaker, — nå vi ska inte
tala om det, det gick samma väg som det andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
