- Project Runeberg -  Ett eldprof. Berättelse /
189

(1890) [MARC] Author: Tor Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

starkare lopp, som om en sista fördämning blifvit
bruten.

* *

*



Då Henrik lämnade Kristian Bode, gick han
nedåt badinrättningen till. Det harmade honom
att han icke haft mera själfbehärskning, och han
ångrade sitt besök, som han nu icke själf
förstod meningen med. Men han glömde snart
bort det hela, — han var som en människa,
hvilken, angripen af en farlig sjukdom, icke längre
ger akt på de tillfälliga småkrämpor, som annars
förorsaka henne plåga.

Han satte sig på en bänk och betraktade
badgästerna, som promenerade ofvanpå den första
brunnsdrickningen. Under sitt förra besök hade
han endast gjort få bekantskaper och af dessa
tycktes de flesta vara resta, han såg nästan idel
främmande ansikten. Och som man ser ett
män-niskovimmel lika väl som ett naturskådespel i
belysning af sin egen sinnesstämning, syntes alla
dessa människor honom nu mera främmande än
vanligt; han såg dem prata med hvarandra och
kunde icke förstå hvad de hade att tala om
som föreföll dem så viktigt; då han förnam
ljudet af ett skratt, väckte det hos honom en
känsla, snarlik förvåning.

Så såg han en af dessa figurer träda ut ur
vimlet och närma sig honom. Ehuru ensamheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:07:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hteldprof/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free