Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin tillvaro, att han vred sig i förtviflan och
måste betvinga sig för att icke skrika högt.
Han återvände till Sätra, dels af nyfikenhet
att se huru förhållandet mellan Agnes och Henrik
Wilde utveeklat sig, dels äfven för att pröfva
hvad intryck han själf skulle erfara vid
återseendet med henne. Det lämnade honom nästan
fullkomligt oberörd, han frågade sig till och med
om han verkligen någonsin älskat henne på fullt
allvar. Det slog honom att hennes väsende
undergått en förändring, sedan han sist såg henne,
»Ja, naturligtvis, hon älskar!» förklarade han det
för sig med ungefär samma intresse som om han
läst det i en roman.
Men återseendet med Henrik beredde honom
en öfverraskning. Då han, vid tågets ankomst,
uppfattade den missnöjda skiftningen i dennes
blick och förstod att den gällde honom, erfor
han en smärtsam missräkning, ur hvilken så
småningom vaknade ett medvetande om, att han
för honom hyste en känsla af tillgifvenhet, nästan
af vänskap. Sedan när? Sedan deras sista samtal,
kvällen innan han reste. När han nu tänkte
tillbaka, kunde han spåra denna känsla dit, till
det ögonblick, dä han sade honom farväl och
önskade honom lycka. Det var den tillgifvenhet,
man hyser för en människa som man gifvit sitt
förtroende, och — ännu mer — mot hvilken
man visat ädelmod.
Och nu, efter den upptäckt han nyss
gjort, kändes det som om den fått friare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
