Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han lyfte henne ned till sitt bröst, omslöt henne
fast och betäckte hennes ansikte med kyssar.
Hon låg orörlig i hans armar, hennes
ansikte hade blifvit blekt. »Nej, nej,» hviskade
hon slutligen, omfattade hans hufvud med sina
båda händer och sköt det ifrån sig. Färgen
återkom i hennes ansikte, hon öppnade åter
ögonen 6ch betraktade honom, — de mörknade,
blefvo djupa och allvarliga, och i det hon med
handen smekande strök öfver hans hår, sade hon
sakta flere gånger: »min älskade, min älskade!»
närmade åter sitt ansikte intill hans och tryckte
sina läppar mot hans panna.
Då de åter kommo ut på landsvägen, hade
dimman lättat och synkretsen blifvit vidare. Den
refs sönder, fördelades, lade sig i band, i moln, —
där syntes några mörka grantoppar stiga upp ur
det hvita höljet, där lyste några björkstammar,
hvilkas kronor voro skylda. Än syntes icke
solen, men man kände dess värme, såg dess
matta reflexer från blad och blommor, och såg
man upp mot himlen, anade man blått bakom
de hvita slöjorna. Allt hastigare försvann
dimman, aflägsna, blånande vidder trädde fram, slöja
efter slöja föll och aftäckte nya skönheter, nya
konturer, nya färgskiftningar. De gingo tysta,
betagna af sin egen lycka och af synerna
omkring dem, — det var som om naturen
öppnade hela sitt oändliga rike för att gifva
plats och rymd åt deras kärlek. Och då de
skildes i närheten af Sätraskog, låg hela nejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
