Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
%
•
på allt som han mötte. Han kände samma
förbittring som ett djur instängdt i en bur, mot
hvars galler det fåfängt förnöter sina krafter —
men den bur, som omslöt honom, var hela den
stora naturen, kall, känslolös, obeveklig, utan
mera begrepp om hans lidande än ett fängelses
murar ega om de fångars det innesluter.
Hvad han skulle på Sätraskog att göra visste
han icke; han gick dit af vrede och
förbittring, men äfven ledd af det envisa hopp, som
sedan det öfvergifvits af alla sannolikheter,
krampaktigt griper sig fast vid det omöjliga.
Sanningen, hvars bitterhet han redan smakat, kunde
ju trots allt vara osann; han insåg väl i
djupet af sitt sinne att den var sanningen, men
denna insikt hade ännu icke fått makt öfver
hans vilja, han kunde ännu icke handla därefter,
ty då först syntes honom allt vara förloradt —
hans handlingar leddes ännu af de förutsättningar,
som han icke mera trodde på.
Han ville se Agnes, tala med henne såsom
han förr brukat, framtvinga den verklighet som
icke längre fanns, men som syntes honom som
den enda möjliga, tvinga henne att älska sig
och sig själf att tro därpå. Ja, tvinga — det
var nu allt hans begär, han hakade sig fast
vid tron på våldet som sin sista räddningsplanka.
Det var alltjämt hans stolthet som led, och
därför blef hans lidande förbittring. Den tanken
att hon försmått honom för en annan förorsakade
honom en olidlig förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
