Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu såg han taket vid Sätraskog mellan
trädtopparna. Utan att längre erfara den
förväntansfulla tvekan, som förut alltid kom honom att
sakta sina steg, då han närmade sig Agnes och
som först försvann då han talat de första orden
med henne, fortsatte han sin väg, ja ökade till
och med sin gång. Han tänkte ännu icke alls
på hvad han skulle säga henne eller hur han
skulle förhålla sig till henne.
Elsa stod vid grinden och sprang honom
till möte.
»Se, att jag hade rätt ändå,» ropade hon.
»Hvad hade du rätt i?» frågade Henrik
misstänksamt.
»I att farbror skulle komma i dag.»
»Jaså, tant Agnes trodde inte det?»
»Nej, det vill säga hon sa’ att hon inte
visste det.»
»Nå, då kommer jag ju och öfverraskar
henne,» sade Henrik med ett skratt.
Elsa såg litet förvånad på honom och märkte
genast med barnets instinkt, att han icke var
sig lik.
»År farbror ledsen öfver något?» frågade hon.
»Jag, nej visst inte,» svarade Henrik och
tänkte: ligger då min olycka i så öppen dag att
till och med barnen kunna taga på den! Den
oaflåtliga ansträngningen att behärska sitt ansikte
och sin stämma var honom en ytterligare plåga.
Elsa smög sin hand i hans och gick tyst
bredvid honom. Och åter beredde hennes barns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
