Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga tillgifvenhet honom ett ögonblicks bitter
tillfredsställelse, bitter därför att den var så maktlös
att ersätta honom hvad han förlorat.
»Skall jag gå och säga till morfar och tant?»
frågade Elsa, när de kommit in i trädgården.
»Nej, vänta; de komma väl ändå,» svarade
Henrik. »Vi sätta oss och prata så länge.»
De satte sig i bersåen, och Henrik började
utfråga henne om hennes lekar och
sysselsättningar. Hon svarade honom, men mycket
allvarligt, kännande att hon förde en konversation,
såsom hon hört de äldre göra, då de talade utan
att hafva något att tala om. Hon tyckte att
det var dumt, men ansåg sig böra göra det för
Henriks skull; hon märkte mycket väl att han
icke var naturlig och undrade i sitt sinne, hvarför
de stora alltid skämdes för att visa, att de voro
ledsna, hvarför de försökte låtsas som de voro
glada.
Hvarken Bode eller Agnes syntes till. Denna
väntan kom åter Henriks förbittring att sjuda.
»Vill du kanske säga till tant Agnes, att
jag är här,» af bröt han plötsligt det tynande
samtalet.
»Ja,» svarade Elsa med ifver, glad öfver
att själf komma ifrån och öfvertygad. att om
någon skulle kunna göra honom gladare, så vore
det Agnes, om hvars förmåga att trösta hon
hade mycket höga tankar.
Hon skyndade in. Henrik reste sig upp
och gick otåligt af och an.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
