Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God afton, fröken Agnes!» sade han med
ett leende som han icke hade någon makt öfver.
Hon ryckte till och såg ovisst, frågande på
honom.
»God afton,» svarade hon med låg stämma.
Han bugade sig lätt för henne.
»Får jag lof?»
Något tvekande, med samma frågande blick,
lade hon sin venstra arm på hans axel, hans
arm slöt sig om hennes lif, och de dansade ut.
Det hade gått så hastigt, att han knappt
trodde på att det var verklighet. Det var henne
som han höll i sina armar, det var hennes hufvud
som han såg tätt intill sitt ansikte. Blott denna
närhet syntes honom nog bevis för att icke allt
var förbi, den förjagade den mörka vissheten
från hans sinne, kom hans hopp att lysa starkare
än någonsin. Han såg icke längre henne, icke
någonting omkring sig, var endast uppfylld af
medvetandet om denna närhet.
Då de stannade, kom hela hans kropp i
skälf-ning, endast genom en våldsam ansträngning
återvann han besinningen.
»Hur må de där hemma?» hörde han
hennes röst.
Han såg upp på henne, visste icke själf, om
han svarade eller icke.
Hon såg glad och lycklig ut, andades ännu
häftigt efter dansen, hade en hög färg på
kinderna och glans i ögonen.
»Hvad jag älskar henne!» tänkte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
