Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig den tum för tum,— det var som om en annan
iskall hand slöt hans i sitt grepp. Han ville
draga undan den, men kunde det icke, så
fär-färande mäktig var stillheten.
På den nattsvarta himmelen såg han solens
hvitglödande klot och otaliga gnistrande stjärnor,
det oändliga tomrummet tycktes öppna sig
omedelbart inför hans blickar, och i den
majestätiska tystnaden trodde han sig förnimma det
fjärran dånet af dessa väldiga lifskällor, dessa
härdar för den sällsamma kraft, som aldrig
tröttnade att alstra nya varelser till samma ständiga
kamp, samma lycka, samma lidande, samma eviga
kretsgång af växlande former.
Trött och liknöjdt slöt han sina ögon och
lade sig med en känsla af vällust ned på den
döda stenen, som, den åtminstone, sof sin kalla
evighetssömn. Men då greps han af en
outsäglig bäfvan; äfven här tyckte han sig
förnimma en för hans tanke ofattbar yttring af lif,
det var som om han hörde en röst förtälja om
den döda stenens gåtfulla sekeltillvaro. Han
sprang upp, som om han bränt sig, — äfven här
var ju lif, äfven döden var lif, allt som var,
var lifl —–-
Han hade rest sig upp, blek, skälfvande af
en öfvermäktig sinnesrörelse. I ett ögonblicks
klarsynthet fattade han sina upproriska tankars
vanmakt och trånghet, en stark längtan drog
honom, en känsla af att något annat, större,
rikare, måste finnas och kunde finnas af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
