Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans stela blick fasthöU envist deras bild, följde
deras svärmande gång i den ljusa natten, såg
deras läppar öppna sig för att hviska
meningslösa ord och förena sig till kyssar, betraktade
dem så oafvändt att deras gestalter slutligen
fördunklades för hans stirrande ögon och de syntes
försvinna i fjärran. Och liksom de drog sig
äfven det drömmande landskapet skyggt undan
för hans kalla, främmande blick, och han rätade
stolt upp sig i sin bittra seger, i sin tomma,
ofruktbara ensamhet.
Han stängde fönstret, drog ned gardinerna
och lade sig, påklädd som han var, på soffan.
Han var för likgiltig för att kunna förmå sig till
ansträngningen att kläda af sig och gå till sängs.
Tankarne arbetade i hans hufvud, obehärskade,
oklara, men med en fantasiens styrka som ställde
dem som åskådliga bilder för hans inre syn.
Hans kropp kändes tung och maktlös, men hans
panna var het som af en lindrig feber.
Han återsåg det döda månlandskapet, som
utöfvade en sällsam tjusning på honom. Han
tyckte att han befann sig där. Rundt omkring
honom höjde sig de väldiga stenjättarna i
fantastiska former, oerhörda grafvårdar, resta at
naturen i dess egen dödskamp, och vid deras
fot lågo de svarta skuggorna, dömda till sin eviga,
meningslösa kretsgång. Tätt invid honom stodo
några taggiga klippspetsar upp, och skuggan af
den högsta kröp långsamt fram mot hans ena
utsträckta hand, nådde den till slut, bemäktigade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
