Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock förtrogen. Han kände sig frisk igen, och
han såg lifvet framför sig.–
I många timmar låg Bode som försjunken i
dvala. De väntade hvarje ögonblick att döden
skulle komma sålunda, utan medvetande. Men
framåt kvällen vaknade han upp igen, återfick
full sans och en plötslig uppflamning af krafter.
Han klagade öfver att han frös, han ville komma
upp ur sängen, ut i solen. Det blef en fix idé
hos honom, och då de icke ville uppfylla hans
önskan, blef han Utom sig, de hade all möda att
hålla honom kvar. Doktorn ansåg slutligen att
det var bäst att göra honom till viljes. De
klädde honom, buro honom i en stol ut i
trädgården och satte honom där framför huset, midt
i den varma kvällsolen. Då blef han lugn igen,
satt där länge alldeles orörlig och stirrade framför
sig i glindret mellan löfven. Hans blick blef så
stel, att de grepos af en farhåga, att lifvet flytt
utan att de märkt det. Agnes gick fram till
honom, lade sin hand på hans och frågade om
han kände sig bättre nu. Han vände ögonen
emot henne, — hans blickar gledo öfver hennes
ansikte och träffade Henrik, som stod något bakom
henne. Det korn ett egendomligt frågande,
undrande uttryck i dem, — en undran öfver detta
lif, som han knappast längre tillhörde, öfver dess
fröjder och sorger, som nu voro ett för honom,
öfver dess gåtfulla vägar, som han icke mera
skulle trampa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
