Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du har kommit i fint sällskap nu, ser
jag! Känner du inte heller igen mig,
Rik-Olson, — eller är du kanske rädd för mig?»
Olson ryckte till, vände sig om, och gick
några steg tillbaka. Han var fortfarande
alldeles blek, men han uthärdade hennes blick
utan att blinka. Han drog föraktligt på
munnen och svarade:
»Rädd? — Jag har intet med er att skaffa,
kvinna, hvad vill ni mig?»
»Jag vill bara tacka för sist, vill jag! Det
var nog längesedan, och du har kanske glömt
det, men jag mins det, jag!»
Olson svarade ingenting. Men under den
tystnad, som nu följde, kämpade deras blickar
med hvarandra, en tyst, ursinnig kamp. Stinas
förvildade, brännande som en dåres, Olsons
fastnitade af en oböjlig envishet. De hade
glömt bort Johannes, som stod mellan dem,
darrande, utan att våga lyfta blicken från marken.
Det var Stina, som slutligen, kufvad, måste
taga bort sin blick. Hon såg sig förvirrad
omkring, liksom famlande efter hjelp; då föll
hennes blick på Johannes, och ett uttryck af
tillfredstäld hämdlystnad gled öfver hennes drag.
Med ohejdad våldsamhet bröt det ut öfver
hennes läppar:
»Hvad vill du här hos mig att göra, gå
bort, hör du, gå!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
