Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han släppte sitt tag och funderade ett
ögonblick.
»Och så en sak till, du har att välja mellan
mor din och mig. Vill du bli hos mig, så får
du lofva mig, att inte mer ha’ någon
gemenskap med henne, hör du, inte det ringaste.
Lof-var du det?»
Johannes stod ett ögonblick tyst. Han
hade åter samma känsla af, att han begick en
låghet, och det var, som om han inte kunde
fa det afgörande ordet öfver sina läppar. I ett
ögonblick såg han i tankarne hela det lif, som
han skulle föra med modern, — så såg han upp
på Olson, »Rik-Olson», flög det genom hans
hufvud, och han jemfÖrde. Blott ett ögonblick
varade denna jemförelse, derpå svarade han,
utan tvekan längre: »Ja!».
»Nå, låt se att jag kan lita på dig också,
och du ska’ inte behöfva ångra det!»
Derefter fortsatte de sin väg under tystnad.
:J; :j:
Så hade då Johannes en far.
Och den första tiden var det, som om denna
tanke gifvit allt omkring honom ett nytt
utseende, gjort hela lifvet till ett annat. Det kunde
stundom hända honom, att han helt mekaniskt
stannade uppe på en kulle och lät blicken glida
öfver slätten, som utbredde sig rundt omkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
