Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver bondgårdarne, som lågo inkilade mellan
fälten, betecknande sin plats genom en blågrå
rökstrimma, som långsamt silade sig upp i
luften, eller, fattad af en vindil, hvirflade upp i
flytande spiraler, öfver staden, som låg der
borta och utspydde sina tunga stenkolsångor,
öfver de sakta vågande, i gult och grönt
skiftande åkrarne och sist öfver den bördiga marken
vid hans fötter, hans far, Rik-Olsons mark; han
kunde stå der länge försjunken i ett tanklöst
åskådande, dunkelt kännande, att det hade
tillkommit något nytt i allt detta, som gifvit det
ett annat utseende, eller att hans ställning till
det hade blifvit en annan.
Äfven på menniskorna omkring honom
hade han fatt en annan syn. Han erfor en
känsla af medömkan, nästan förakt för dem,
vid den tanken, att han var Rik-Olsons son.
Men intet ord, som kunde förråda, att han visste
detta, kom öfver hans läppar, och han låtsades
icke förstå de antydningar som gåfvos; han
var stolt öfver att stå i hemligt förstånd med
fadern.
Det var en tid af hemlig, girigt dold lycka.
Men den varade icke länge; den blef snart
grumlad och förstörd, och orsaken dertill var
att hans förhållande till Olson undergick en
märkbar förändring.
Allt ifrån mötet med Stina, hade denne icke
varit den samma mot Johannes som förr. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
