Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisa, — hon grät öfver de ord, som han sedan
med ett försmädligt lugn sagt henne midt i
ansigtet och som träffat henne skonlösare än
de tyngsta slag.
»Om jag vetat förr,» hade han sagt, »att
du var en så usel kvinna, att du inte kan bli
med barn, så hade du allt fått sitta, der du
satt. För du må inte tro, att det var för din
egen skuld, jag tog dig, — bättre kunde jag
väl fatt, om jag velat, — det var derför, att jag
ville ha en son att taga gården efter mig. Men
förr kunde jag tagit det värsta stycke, ja, —
Fattig-Stina du, — för hon kan åtminstone
föda barn.»
Dermed hade han gått.
Dessa ord hade träffat henne på det
sårbaraste stället, ty tanken på hennes
ofruktsamhet förbittrade hela hennes lif, kom henne att
känna sig brännmärkt med en outplånlig skam.
Och kunde hon väl hjelpa det? Hvad
hade hon förskyllat för att förtjena en sådan
olycka? Hon hade försökt allt, som kvinnor i
hennes belägenhet brukade taga sin tillflykt
till, hon hade underkastat sig de smärtsammaste
och ofelbaraste kurer — men allt förgäfves.
Hon hörde mannens ord ljuda i sina öron ;
det var isynnerhet det sista han sagt, som hon
ej kunde glömma och som kom henne att skälfva
af förbittring: »Fattig-Stina är inte så usel som
du, för hon kan åtminstone föda barn!» Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
