Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blifvit ännu mera befallande, och nu på
ett hårdt, nästan ovänligt sätt. Det låg något
kyligt, afvisande i hela hans hållning, som i
födseln kväfde de rädda försök till närmande,
som Johannes gjorde. Det var, som om han
ville låta denne förstå^ att allt hvad han
mottog, hela hans lif der på gården var en följd
blott af barmhertighet, icke af rättighet.
Han kände, att Johannes hade, eller
åtminstone kunde hafva ett band på honom, han
fann sig icke längre fri, i sitt förhållande till
honom ock detta var honom en ständig plåga.
Och så var det äfven något annat, — han var
förbittrad på Johannes, derför att denne blott
var hans oäkta barn. Ty hvad som grämde
honom ända till ursinne, det var att hans hustru
icke skänkt honom någon arfvinge, fast de nu
varit gifta i tre år.
I köket satt madam Olson och gret. Det
hade varit en häftig tvist mellan henne och
mannen, en tvist, som på senaste tiden
oupphörligen förnyades. Men denna gång hade den
varit skarpare än vanligt, och den hade slutat
med att Olson hotande lyft sin hand för att
slå henne. Dock var det icke så mycket
derför, hon grät, nej, han kunde gerna ha slagit
henne; det skulle nästan hafva varit henne en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
