Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupare, och gick förbi med sänkt hufvud, utan
att se upp. Han visste egentligen icke sjelf,
hvarför han vidtog dessa försigtighetsmått, — det
var halft omedvetet. Stundom märkte han på
den omgifvande markehs former att han
närmade sig en gård, en lysande prick trädde
fram ur mörkret, försvann och kom igen, och
efter ännu några steg kunde han urskilja några
mörka massor mot den mörka himmelen, eller,
om vägen sänkte sig nedåt, mot den hvita
snön. Då saktade han stegen en smula, och
när han kommit fram till gården, stälde han
sig i lä af en uthusvägg, för att låta sitt af
blåsten stela ansigte tina upp. Ofta kunde han
genom fönstren se in i det stora, rymliga köket,
der folket satt samladt omkring spiseln,
sysslande med sitt vintergöra. Men då han stått
der en stund, började åsynen af detta hem
plåga honom, och han fortsatte sin väg, nöjd
att åter befinna sig ensam ute på slätten.
Så hade han vandrat länge, aftonen skred
fram och mörkret tätnade allt mer och mer.
Slutligen befann han sig på bekant mark, inom
gränsen af Olsons egor. Och blott det att
åter vara der, att åter trampa på denna mark,
som han så länge i sina tankar besuttit, ingaf
honom mod och förtröstan, liksom om han
dermed åter fatt ett fast tag i denna framtid,
som man velat rycka ifrån honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
