Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först då han var ända framme vid gärden,
stannade han tveksam. Han hade egentligen
icke förr än nu tänkt på, hvad han skulle
företaga sig; det hade blott stått klart för
honom, att han icke ville vika utan kamp, utan
att åtminstone veta, hvarför han skulle
förskjutas. Han ville höra det af faderns egen
mun innan han trodde derpå. Men nu bäfvade
han för det nära afgörandet.
Då tyckte han sig höra ljudet af steg.
Hastigt smög han sig till ladan och dolde sig
bakom dess utskjutande hörn, tryckande sig
tätt intill vägen.
Stegen närmade sig, kommo alldeles inpå
honom, och han höll andan för att icke förråda
sig. Det var tunga, fasta steg, — han anade
att det var Olson sjelf. Ett ögonblick for den
tanken genom hans hjerna, ätt gå fram och
ställa sig i hans väg. Men det hade icke
hunnit blifva mer än ett uppsåt förr än Olson
t redan gått förbi honom in i byggnaden. Då
han stängt farstudörren efter sig, gick Johannes
fram ur sitt gömställe, sprang på en omväg
rundt huset och smög sig upp till dess baksida.
Snön var så hög, att han utan svårighet
kunde se in genom fönstren. Han stannade
först vid köksfönstret och tittade försigtigt
dit in.
Han såg Olson sitta vid spiseln och draga
af sig de stora stöflarne, derefter gå i strump-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
