Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fostra en sådan liten ynklig, kraftlös stackare,
hon ville knapt kännas vid den lilla, — månne
det icke var en bortbyting? Den första
moderstiden gjorde hon på detta sätt till en bitter,
sorglig tid för sig.
Men då barnet vid några månaders ålder
blef häftigt sjuk och var nära döden, flammade
den slumrande moderskärleken plötsligt upp,
och hon kände sitt hjerta uppfyllas af en
vemodig, smärtsam ömhet för den lilla stackarn.
Och då lofvade hon sig, att orrrbarnet blef
vid lif, skulle hon sätta alla sina krafter in på,
att göra af det, livad hon hoppats naturen sjelf
skulle gjort, — en stark, duglig kvinna som
hon sjelf, en dotter som kunde ersätta henne
en son.
Och sträfvande till detta mål, förbittrade
hon både sitt eget och barnets lif. Ty hon
led sjelf af sin stränghet, men hon tvang sig
dertill, troende sig uppfylla en pligt, verka för
barnets lycka. Ju äldre den lilla blef, dess
mindre förstod hon henne, — och hvad hon
möjligen kunnat förstå, det ville hon icke förstå.
Icke nog med att flickan alltjemt fortfor att vara
klen och späd till växten och ända till sitt
tionde år mycket sjuklig, — sjelf hade Lotta
aldrig varit sjuk, — hela hennes karakter och
sinnesriktning var motsatt moderns, motsatt just
hvad denna ville hafva henne till. Hon hade
en lättrörd fantasi, ett vekt, böjligt sinne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
