Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De drifvande molntapparne blefvo allt större
och digrare, kommo allt tätare, hade allt svårare
att skiljas från hvarandra. Och slutligen en
morgon var hela himmelen jemnmulen och ett tätt,
fint regn föll, sakta, nästan ljudlöst, liksom för
att pröfva sina krafter, men så småningom med
allt mer växande ymnighet och styrka.
Och så fortfor det oafbrutet under flera
dagar, utan att ett ögonblick hemta andan.
Under dessa dagar lade madamen märke till
att Rask föreföll så besynnerlig. Han som
annars under liknande förhållanden plägade
resig-neradt intaga sin plats vid köksspiseln och stanna
der tills regnet upphörde, — hade nu ingen ro
i sig, vankade rastlöst omkring i huset, gick allt
emellanåt fram till fönstren och kastade
mönstrande blickar upp mot himlen och svor, svor
oafbrutet. Hon kunde icke förstå, hvad det var
åt honom.
På aftonen af den fjerde regndagen, då boden
var stängd och kvällsvarden framsatt, förtärde
han knappt en bit utan stod bara framme vid
fönstret och stirrade upp i luften. Slutligen, då
han och hustrun blifvit ensamma, vände han sig
om och sade:
»Ni ska’ få se, att hon inte kommer fram i
morgon heller 1»
»Hvad menar du, kära Rasken?» sade
madamen och såg upp från strumpan, som hon satt
och stickade på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
