Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes kropp. En stund stod hon alldeles
orörlig, dragande tungt efter andan, — så böjde
hon sig ned och vände hans ansigte uppåt ; i
det svaga skenet från de glödande vedträna
såg hon, att det var stelt och blåblekt; ögonen
stirrade dödt ut i rymden, och munnen gapade
vidöppen emot henne. Hon kände på hans
bröst, — hjertat stod stilla. Då förstod hon,
att han var död.
Mödosamt rätade hon upp sig och sjönk
ned på stolen. Hennes första känsla var ånger,
en frätande ånger öfver, att hon nyss varit ond
på honom, för första gången på så länge, —
och då var han död. Och så tänkte hon på, att
hon legat der uppe i sin varma säng och sofvit,
— sofvit, under det han kämpade mot döden!
Hon kände sig tyngd af en outplånlig skuld,
— nu kunde det aldrig försonas, — aldrig! Hon
suckade djupt. Men så tog hon sig samman,
»inte gick det an att sitta der med händerna
i kors!»
Först hälde hon vatten på kolen, böjde
sig så ned, tog mildt och varsamt, med en
försonande ömhet den döda kroppen i sina armar
och bar honom uppför trappan. Det var den
tyngsta bördaj hon burit i hela sitt lif. Trumf
följde efter; han tjöt icke mer, han endast kved
sakta och’ vädrade ängsligt i luften, som om
han haft känning af döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
