Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon lade liket på sängen, rätade ut
lem-marne och bredde lakanet väl öfver, så att
endast ansigtet var obetäckt. Derefter tryckte
- hon ihop ögonlocken, band sin näsduk om
huf-vudet, så att munnen icke skulle gapa, och
satte sig så på sängkanten och såg på honom.
Den gamle Rasken!
Att han var död nu! Hon kunde icke
fatta det. Hon skulle aldrig mera se honom
vanka omkring i huset eller sitta på sin plats
der i köket, — sitta i vägen förstås, för det hade
han då alltid gjort, det gamla kräket, — gud
välsigne honom! Hon kunde icke fatta det, men
blotta tanken derpå uppfylde henne med en
tröstlös, pinande tomhet.
Ty väl hade han under alla dessa år ofta
varit henne en tung börda, men hon hade
be-höft denna börda för att känna sin kraft. Nu
då den blifvit henne aflyftad, kunde hon icke
bära friheten, utan föll trött tillsammans. Hon
kände sig på en gång så gammal, så gammal.
Den gamle Rasken!
Han var icke vacker der han låg, och dock
kunde hon icke taga sina ögon från honom.
Han hade likväl en gång varit’hennes hjelte,
kommit med krigarståt och buller in i hennes
stilla, fattiga arbetslif, eröfrat hennes
okonstlade sinne, varit orsaken till hennes enda, ärligt
försonade svaghet. Måhända var det just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
