Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minnet af denna svaghet, som gjort honom så
kär och så nödvändig för henne.
Méd honom var förknippadt minnet af en
tid, som nu tedde sig för henne med ett ljust
skimmer af lycka öfver sig. Och äfven på
den gamle Raskens ansigte föll ett återsken af
detta skimmer och gjorde det nästan vackert
i hennes ögon.
Derför kunde hon sitta der hela natten
och bara se på1 honom utan att tröttna. Hon
ville icke väcka någon; hon hade behof af att
vara ensam med liket.
Endast Trumf höll henne sällskap. Han
satt vid hennes fötter och betraktade henne
oafvändt med sina frågande ögon. Då och
då vädrade han uppåt sängen och kved sakta.
Då Metta morgonen derpå fick veta faderns
död, brast hon ut i en våldsam, förtviflad gråt,
som aldrig ville sluta. Och dock var det icke
så mycket för fadern som hon grät, det var en
lång tids hemliga, kvalfulla ångest, som nu på
en gång blef henne öfvermägtig och strömmade
öfver sina bräddar.
Madamen blef först förvånad öfver denna
dotterns smärta och sökte lugna henne med
tröstande ord. Men så blef denna konvulsiviska
gråt henne outhärdligt pinsam, den plågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
