Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast rymdes ett begär att så snart som
möjligt komma ifrån det hela.
Hon gick en stund af och an på golfvet,
liksom om hon öfverlade, men utan att dock
tänka alls. Hon gick icke längre så rak som
förr, denna enda natt hade åldrat henne mer
än många arbetsår, hon kände sig så gammal
och så trött! Och så skulle detta komma
just nu!
Metta hade rest sig upp och följde henne
ängsligt med ögonen. Hon kände en sådan
längtan efter att få slutas i hennes armar och
gråta ut, icke häftigt som nyss, utan lugnt
och stilla.
Slutligen stannade madamen åter framför
henne och frågade tonlöst, utan att se på henne:
»Är det Johannes?»
Metta hade varit färdig att bekänna allt.
Men vid detta namn uppfyldes hon af ett doft
trots. Hon svarade ingenting, men såg endast
stelt pä modern och nickade.
Madamen drog en djup suck af lättnad.
Gud ske lofl Då kunde ju allt bli bra igen!
Och lika plötsligt som hon nyss blifvit
förbittrad på dottern, lika plötsligt kände hon sig
nu uppfyllas af medlidande med henne. Hon
satte sig bredvid henne på soffan, lade armen
om hennes lif och talade till henne med
smekande, tröstande ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
