Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stackars liten, och det har du gått så
länge och burit för dig sjelf och inte vågat tala
om för mig! Ah vet du, först skrämde du
mig så, — men det är ju ingen skada skedd, allt
kan ju bli bra igen! Ni far gifta er och
det så snart som möjligt, och sen är ju allt
bra igen!»
Men hennes ömhet frös bort vid den köld,
som strömmade ut från Metta. Orden sinade
ut, hon tog bort sin hand från hennes lif och
flyttade sig ifrån henne på soffan. En stund
sutto de så bredvid hvarandra, tysta, orörliga
stirrande framför sig i slö tungsinthet.
Och åter erfor madamen detta begär att
så snart som möjligt komma ifrån alltsammans,
bara få det ifrån sig. Hon reste sig upp och
sade kort:
»Jag går nu och talar med Johannes, och
så snart som möjligt gifter ni er. Och dermed
är den saken slut!*
Hon gick mot dörren. Metta såg efter
henne, gjorde en rörelse som för att hålla henne
kvar, men lät så händerna slappt sjunka ner
i skötet.
Nere i boden fann madamen Johannes
ensam. Hon gick rätt fram till honom och sade:
»Metta har talt om alltsammans för mig.»
Hon märkte, att Johannes ryckte till, och såg
misstroget på honom. Men han betvang sin
öfverraskning och lyckades återgifva sitt ansigte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
