Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta barn, som hon fÖdt med så mycken
smärta och som hon älskat så innerligt, det
hade dött. Och det enda minne hon hade
kvar af det, var sin sjuka kropp. Modern
hade gått bort, utan att de någonsin verkligen
lärt känna hvarandra. Var det hennes fel?
Nu, sedan modern vat borta, trodde hon det
nästan! Hon mindes hur förändrad modem
varit det sista året, —ja, det var isynnerhet efter
barnets födelse, som denna förändring inträdt.
Hon mindes, hur hon, under den förfärliga
matthet, som då under flere dagar hållit henne
i ett tillstånd af dvala, en gång haft den
föreställningen, att det var någon, som låg och
grät bredvid hennes säng, och kysste hennes
hand och bad om förlåtelse. Hon trodde då
att det varit en dröm, men efter moderns död
kom hon på andra tankar. Hon lade det
samman med annat, med moderns underliga
skygghet, som om hon gått och burit på
medvetandet om ett brott, med hennes envishet att vilja
intaga en pigas ställning i huset, hon som förr
varit så mån om sin myndighet, med detta och
mycket annat, och hon förstod, att hon blott
hade behöft säga ett ord, för att allt skulle
blifvit godt dem emellan. Men detta ord hade
hon icke sagt, icke förstått, att hon skulle säga
det, — förr än det var för sent.
Hvarpå berodde det, att allt sålunda gick
sönder för henne? Var det hennes eget fel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
