Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han sökt, men hon hoppades på framtiden.
Och då hon berättat för honom, att hon var
hafvande, kom det en viss värme i hans sätt
mot henne, han blef öm och omsorgsfull om
henne, och hennes hafvandeskap var för dem
båda den lyckligaste tiden under deras
äktenskap. Metta kände det nog stundom bittert,
att det blott var som hans barns mor, hon
hade något värde för honom, att han i henne
icke såg något annat, icke brydde sig om något
annat, det förödmjukade och sårade henne
djupt, men hon fördrog det, och hon hoppades
på framtiden.
* *
&
Karr hade länge setat orörlig i samma
ställning; hur länge visste han icke; brasan hade
brunnit ut och de glödande vedträna föllo med
ett knappt förnimbart ljud tillsammans. Skenet,
som förut flackat öfver tak och väggar, drog
sig närmare in i kakelugnen, öfvergick allt mer
i rödt, domnade bort i en långsam afmattning.
Mörkret låg tjockt utanför fönstren och regnet
fortsatte att trumma på fönsterblecket.
Plötsligt spratt Karr till, vid det att dörren
öppnades. Motvilligt tvang han sig tillbaka
till verkligheten, reste sig upp och vände sig mot
den inträdande. Det var doktorn. Karr såg
forskande på honom och bleknade, då han såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
