Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En bitter, aggande ånger betog honom,
han hade en ångestfull känsla af att hafva
kastat bort sitt eget lif, förintat det bästa af
sig sjelf. Det var, som såge han en glimt af
en bättre tillvaro, som kunnat blifva hans, —
men han hade icke förstått det, och nu var det
för sent, — för sent!
Då hade han plötsligt en känsla af, att
någon ropade på honom. Han reste sig upp,
gick igenom tamburen in i salen. Der
stannade han vid dörren och undrade, hvarför han
gått dit. Det’ var mörkt der inne; brasan hade
nu alldeles brunnit ut, och kolen lyste rödt
der borta i mörkret, men utan att sprida något
sken. Då såg han åter framför sig sin hustrus
ansigte, kände åter hennes blick, men denna
gång låg det endast maning i den, och han
förstod hvad han velat. Hon måste räddas,
kosta hvad det ville, ännu var det kanske icke
för sent, — fick det icke vara för sent!
Han gick hastigt öfver golfvet, men i
detsamma öppnades dörren och doktorn kom ut.
Karr bleknade, då han fick se honom, och fäste
ängsligt forskande sina blickar på hans ansigte.
I detsamma hördes der inifrån ett svagt,
pipande läte, det hjelplösa kvidande, hvarmed
den nyfödde helsar lifvet. Karr ryckte till och
grep doktorn hård t i armen.
»Är hon död?» frågade han skälfvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
