Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon, ingöt sig i blodet, ropade honom, drog
honom till sig som ett svindlande djup. Han
greps af raseri, den sömnlöses raseri, och satte
sig med knutna händer upp i soffan, gripen
af ett begär att begå någon galenskap, något
vansinnigt, oerhördt.
Han kände sig, som om lian hölle på att
kväfvas, han beslöt att gå ut, ut för att hemta
frisk luft. Någon annan afsigt stod åtminstone
icke klar för honom.
Han lyssnade först ett ögonblick vid dörren
till det inre rummet: det var alldeles tyst der
inne. Så gick han ut i tamburen, tog på sig
hatt och rock, kände efter i fickan på sonens
öfverrock, fick fatt på portnyckeln och smög
sig försigtigt utför de mörka trapporna.
Utkommen på gatan, drog han ett djupt
andedrag. Nattluften svalkade så skönt hans
heta ansigte. Det var alldeles folktomt, tyst
och stilla. Gaslyktorna sågo så ensamma och
öfvergifna ut i denna stillhet och tycktes stå
och blinka åt hvarandra långt ifrån, som om
de anförtrodde hvarandra hemligheter.
Men på afstånd hördes ett doft brus, det
var samma ljud, som han hört då han stod der
uppe vid fönstret, blott tydligare nu. Han
undrade, hvad det var, kände sig nästan ängslig
till mods. Då kom han att tänka på, att det
måste vara bruset från Norrström, och han
lugnade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>