Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sets märke på hans skuldra, den långa vandringen
som förestod honom, det fjärran målet som
väntade honom, allt detta syntes honom overkligt som
en dröm, men den gröna ängen och stugan och
skogen där ofvanför och skogen där nedanför, det
var verkligheten. Och verklighet var äfven den
unga flickan, som dref sina getter på bete, medan
klockorna klingade muntert i den klara luften.
Det var sondottern, som de gamla talat om.
Han ville tala med henne I Tala, — det var sant,
de förstodo ju icke hvarandra. Lika godt, — de
fingo reda sig med tecken. Med långa steg
skyndade han efter henne upp emot skogsbrynet.
Då hon redan var inne mellan träden,
stannade hon, vände sig om och såg ned mot stugan.
Då fick hon syn på honom, förde med en hastig
åtbörd händerna till sitt bröst och kastade sig så
med en smidig rörelse in i snåren, liksom ett
skrämdt villebråd. Han ropade på henne, men
hon var redan försvunnen. Han skyndade efter,
såg en gångstig som slingrade sig uppför
sluttningen och sprang uppför den. Af flickan såg
han icke ett spår, men ofvanför sig hörde han
klockorna klinga gällt och oaflåtligt.
Jaktens hetta steg honom åt hufvudet, men
länge fick han jaga innan han hann villebrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
