Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en ny tid stundade.
De gamla murkna trätaken voro synnerligen eldfarliga och
behöfde ofta förnyas. I hållbarhet öfverträffades de vida af de
nymodiga hvalfven och dessa fingo så småningom ersätta de
förra. Här fick konstnären plats för nya uppgifter. Men den
gamla tekniken var bortglömd, man målade nu al secco på torr
puts. Hvalfven och dess bärande knektar bortskymde delvis de
gamla målningarna. Dessa öfverkalkades obarmhertigt, för att
lemna plats för gotikens alster. Också finner man ofta två eller
flere olika lag af målningar på hvarandra.
Den romanska konstens kärleksfulla ande hade flytt för den
nya tiden. Kyrkans välde var tryggadt. Dess magt skulle nu
förhärligas. Framställningssättet blir mindre ädelt. Kristus afbildas
ej som den kärleksrike Guden utan som den stränge hämnaren,
med blod droppande ur såren. Rex gloriæ lemnar plats för en bild af
den yttersta domen. Scener ur helgonens lif och martyrier fyllde
hvalfvens kappor och ju längre man kom i tiden, dess mera
hårresande blefvo skildringarne. Formen vårdslösades till
ytterlighet. Penseln lemnade munkarnes händer för att öfvergå i
simpla bondmålares. Deras råa. plumpa framställningar förebåda
den allmänna sammanstörtningen.
Tyvärr finnes, ej mycket kvar af den forna prakten. Vi
ha redan sett, huru de gamla romanska målningarne så
småningom öfverkalkades under hvalfslagningens tid. Vid
reformationen angrep man allt, som fanns af bilder i kyrkan. Den nya tiden
satte likväl ej gränsen för kyrkans smyckande med bildverk.
Kyrkvärdarne voro måna om dessa, de ville gerna ha
helgedomarne prydda så, som deras fäder och förfäder haft dem. I
Danmark målade man till midten af 16-, ja ända in på
1700-talet. Detta var dock undantag. Under nyssnämda århundraden
fick vanligen hvitningskvasten ersätta penseln liksom i vår egen tid.
Den storm bildverken, såsom kvarlefvor från den katolska
tiden, uppväckt, gällde dock mest plastiska framställningar. Så
tillät Peder Palladius, att bilder anbragtes, om de kunde tjena
till uppbyggelse, och af Jacob Madsens «Visitatsbog» se vi, att
mycket ännu var bevaradt; det var mest mot altartaflorna denne
prelat vände sig. I «Eleusinia sagra» bekämpar Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
