Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helduarderus vederdöparne och deras anhang. «Denne ene vill haffue det
saa bestillet. Den anden anderledes. Den enne staar Døbstenen eller
Fonten ey ret till mag. Den anden staar Altaret oc Billeder udi
veyen. En part tage Billeder aff Kircken (som giffus Allmuen der
ey kand Less en god Paamindelse oc andact) oc sætte deris egene
Epithaphia eller ocsaa nogen forgyldede Bogstauer isteden huor paa
Bonden sig lige saa megit forstaar, som kragen på Søndagen» etc.
Af ofvanstående synes ju också, att bilderna haft en stor
didaktisk betydelse för menigheten och detta förklarar, att de
fingo sitta kvar så länge.
Men, frågar man, hvart ha alla de illuminerade
andaktsböcker, målare- och skissböcker, som tjenat till förebilder, tagit
vägen? En liten bråkdel har hamnat i våra bibliotek; men
resten är förstörd. Att kyrkor och kloster varit rikt försedda med
sådana, är säkert, men det mesta gick förloradt efter reformationen.
På synoden i Köpenhamn 1540 och i Antvortskov 1546 beslöts, att
allt, som påminde om katolicismen, skulle aflägsnas från
kyrkorna. Visserligen påbjöd synoden i Odense 1577, att kyrkornas
gamla böcker, missaler, gradualer, psalmböcker och biblar, vare
sig på pergament eller papper, icke finge kastas bort eller
användas till bokband (Suhm, Saml. II. 147). Men hvad detta
beslut räddat undan förstördes på 1600-talet. Kristian den 4:de
utsände befallning om utlemnandet af de gamla böckerna, ty de
skulle användas till krigsbruk (såsom förladdning o. d.) och till
fyrverkerier. Så bortfördes år 1608 sjuttio gamla munkböcker från
Sorø kloster, för att användas till fyrverkeripjeser och vid
sonens bröllop 1634 gingo likaledes en mängd gamla handskrifter
upp i rök.
På sådana har visserligen vår tid lärt sig att taga vara,
men så är långt ifrån fallet med våra andra minnen från
medeltiden. Det ena gamla templet efter det andra jemnas med jorden,
nästan alltid utan tillräcklig orsak. Af presterna, som i främsta
rummet borde taga vård om arfvet från vår äldsta kristna tid,
kan man sällan påräkna bistånd. Önskvärdt vore, att hvar och
en i sin stad verkade för upphörandet af denna vandalism, som
i gynsammaste fall yttrar sig i en så kallad restaurering d. v. s.
fullständig förändring af det gamla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
