Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 24 oktober 1901.
Den 24 oktober 1901 firades öfver hela den bildade verlden
minnet af en bland Skånelands yppersta söner. Trenne århundraden
voro då förflutna, sedan i kejsar Rudolfs hof i Prag Tycho Brahe
slöt sina dagar.
Det kunde ej gärna vara annorlunda än att när öfverallt ute
i verlden erinringen gick tillbaka till Tycho Brahe, hans minne
skulle stå lefvande också för hans egen fosterbygd. Ett halft
århundrade tidigare — en högsommardag 1846 — hade dess
befolkning i tusental stämt möte på den plats, där Uranienborg legat, för
att på trehundraårsdagen af Tycho Brahes födelse bringa hans minne
en hyllning. Johan Henrik Thomanders röst hade då i en
glänsande improvisation hörts vid sidan af Orla Lehmanns och «Poul
Rytters», medan Johan Ludvig Heiberg i ovanskliga strofer
fängslat ögonblickets stämning. När nu hösten 1901 den skånska
fosterbygden beredde sig att fira en andra minnesfest öfver Tycho Brahe,
var tanken från början, att den skulle hållas icke på Hven utan i
Lund, och att man, om möjligt, skulle resa honom ett varaktigt
minne. Vid det förra tillfället hade ett lätt förebrående ord fallit
från Orla Lehmanns läppar om den minnesstod, som Skåne
försummat att sätta åt Tycho Brahe. Thomander hade då rest sig och
visat hän mot den plats, där en ringa ruinhög låg som enda rest
af Uranienborg; han hade talt om bronsens och marmorns
förgänglighet och citerat Heibergs ord:
Borgen i Gruus er begravet,
Dens Herre hviler i Muld
End om dem begge toner dog Havet,
Læses på Himlen Skriften af Guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
