Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fugliefyndet, nämligen huruvida detta, som representerar den
rikaste hittills kända utmyntningen från Olofs tid, rätteligen bör
hänföras till oåren under hans regering. Denna fråga låter
sig svårligen med säkerhet besvara, men vi få likväl i ett
annat sammanhang anledning att återkomma till densamma.
Emellertid torde i alla händelser Saxo’s uttalanden, särskildt
där de ingå på enskildheter eller röra konungen personligen,
till god del böra skrifvas på räkningen af hans sympatier för
den mot Olof Hungers minne oblidt stämda hierarkien i
Danmark och af hans förbindelser med den af Olof förföljde
Erik Ejegod’s dynasti.
Den fullständiga frånvaron i Fugliefyndet af mynt från
senare perioder i förening med de till detsamma hörande
myntens välbehållna skick berättigar till den slutsatsen, att
den döde anförtrotts åt jorden redan under konung Olofs
regering eller åtminstone kort tid efter hans död. Vi hafva
således här framför oss en säkert daterbar graf från den äldre
medeltiden eller, närmare bestämdt, från 1000-talets sista
eller näst sista årtionde. Men i en graf af så sent ursprung
är ett fynd af mynt att räkna till de största sällsyntheter,
hälst den här ifrågavarande grafvens kristna karakter — redan
med hänsyn till blotta tillkomsttiden — icke lär kunna
dragas i tvifvelsmål [1]. Från hednatiden, och särskildt från dess
sista skede, vikingatiden, äro mynt icke så sällan anträffade
i grafvar, vanligen i förening med smycken, vapen eller andra
föremål. Så äro t. ex. Nordens äldsta myntgrupper,
tillhörande slutet af 800-talet, hufvudsakligen bekanta för oss
genom de märkliga graffynden från Birka. Men mot
vikingatidens slut, eller åtminstone med ingången af det andra
årtusendet af vår tideräkning, ändrar sig nämnda förhållande
afgjordt. »Det er — säger O. Rygh i sin afhandling »Om
den yngre Jernalder i Norge», sedan han berört 800-talets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
