Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mynt [1] — en sjelden Undtagelse at de yngre Mynter træffes
i Grav»; och detta uttalande äger sin tillämpning ej blott på
Norge utan äfven på Sverige och Danmark. Det ligger
visserligen nära till hands att antaga, det denna förändring
sammanhänger med kristendomens seger i Norden: i en kristen
graf äro, åtminstone efter vårt sätt att se, mynt lika litet på
sin plats som dyrbara smycken. Dock låter sig nämnda
antagande icke direkt bevisas. Den hedniska tron vek blott
långsamt för kristendomens förkunnelse, men ännu
långsammare vek den hedniska seden för den kristna. Från
1000-talet påträffar man därför mynt i grafvar af såväl kristen
som hednisk typ, men — som sagdt — i båda fallen blott
ytterst sparsamt.
I Norge fann man vid Nomeland i Nedenæs amt uti en
grafhög jämte vapen, pärlor och andra smycken, som höra
till det vanliga grafgodset i en vikingatidsgraf, några mynt,
däribland ett från Knut d. st. och ett från Hardeknut [2],
hvilket ger vid handen, att grafven, trots sin hedniska typ, ej
kan ha tillkommit många årtionden före Fugliegrafven; men
det saknas upplysning om, huruvida mynten i detta fynd,
såsom fallet i allmänhet är med Birkamynten, omvandlats
till prydnader eller om de i likhet med Fugliefyndets mynt
fått behålla sin ursprungliga karakter af betalningsmvnt.
Äfven modet att aptera mynt till hängsmycken har, såsom också
af det följande skall framgå, hållit sig med mycken seghet.
Nomelandsfyndet är emellertid af ifrågavarande slag det enda
från Norge, som kommit till min kännedom.
Hvad Danmark beträffar, saknas för detta land en
sådan särskild förteckning öfver gjorda myntfynd, som för
Sverige gifvits af H. Hildebrand [3] och som för Norge, hvad
vikingatiden och 1000-talets början angår, ersättes af Rygh’s
anförda afhandling. Hauberg angifver i den redogörelse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
